En bra dag för mig kan förvandlas på ett ögonblick.
Jesper säger att jag inte ska dölja så mycket eftersom det inte är något att skämmas över.
Men jag HAR panikångest och det är bara att konstatera att det inte finns någon flyktväg att ta till.
Så jag tänkte dela med mig av min onsdagsmorgon.

16 april kl.09.30
" Idag är en sån dag.
Ingen bra dag.
Jag vaknade i tid och gick upp väldigt lätt.
Men nu smälldes en stor tegelvägg upp framför mig.
Fast att jag såg tegelstenarna läggas rad efter rad,
jag visste att jag skulle blir fast om jag inte hoppade över i tid.
Trots det stannade jag kvar på denna sida.
Fast.
Det enda hjälpmedel jag har är en liten ynka huggmejsel.
Inte lätt att ta sig ut.
Men i väskan finns en panikknapp att trycka på.
Men den är ju bara till för de fega.

Det är en ständig kamp.
Att slappna av känns uteslutet, även om jag vet att det vore det bästa.

Jag önskar att jag vore en bulldozer, dels för att kunna riva tegelväggar.
Men mest för att det är ett coolt ord."

"Dagens färg: Brun (ingen tycker om den färgen)
Dagens blomma: maskros (den är vacker men fortfarande ett ogräs)"

kl. 10.05
"Det kryper i mina fötter.
Fingrarna börjar domna.
Kippar efter andan.
Synen känns dimmig och jag känner att varenda muskel är spänd.

När?
När ska detta ge med sig?
Jag är en vuxen människa, jag ska inte må så här.
Jag ska vara ansvarsfull, medmänsklig och ett föredöme.
Istället känner jag mig som en treåring, vill bara lägga mig ner och skrika och gråta.

Dagens citat:
Den friske har många önskingar, den sjuke bara en."

kl. 10.15
Nu börjar jag frysa.
Det betyder att det börjar gå över.
Jag satte i hörlurarna och "I want it all" med DM.
Klockrent.
Det visar på att tanken har en enorm kraft."

Så här kan en "vanlig" timme se ut för mig.
Om jag har tur varar det bara en timme. men det finns tillfällen då jag inte sluppit undan på två hela dagar.
Det tar hårt. Även fysiskt.
Jag tänker inte hymla mer.
Det är jobbigt.
Men det är en del av mig.