När man är själv hemma känner man direkt att man är ensam.
Är man van vid att bo med en annan människa sen 4 år tillbaka så känns det tomt.
Visst, det är skönt också. Att få rå om sig själv och göra precis det jag vill. Men jag märker redan att jag pratar mycket med katten =) Hon kan inte svara men det känns som att hon lyssnar.
Vi är ett team hon och jag.
Jesper brukar säga att vi gör likadant. När vi sover, så ligger vi i sked och när jag går på toaletten brukar hon också göra det.
Så har vi också bott ihop i 15 år.

Det jobbigaste är när jag ska sova. Får hemska tankar om att någon ska bryta sig in. Får kanske ta fram ett basebollträ och ha bredvid mig.
Det hade jag när jag bodde hemma och var själv under nån natt.
Vi bodde på landet och hade ett gammalt hus. Det knakade och knäppte ofta i huset och då gick jag runt med träet i handen och kollade runt.
Paranoid?
Kanske...