klockan är drygt 02 och jag hålls vaken av en ihärdig ångest.
Den har varit närvarande i snart 12 timmar och jag känner att jag snart inte orkar mer.
Jesper sover sött bredvid och katten ligger på överkastet på golvet.
Jag är trygg men känner mig orolig.
Jag är hemma men känner mig vilsen.
Jag ligger i sängen men är inte sömnig.

På natten är allt så svart. Regnet piskar på uterumstaket.
Den friske har många önskningar, den sjuke bara en.

På natten får man tid att tänka, alldeles för mycket.
Jag kan inte andas. Jag skakar. Jag är rädd.
Är jag patetisk och svag?
Jag vet inte.
Många tror nog det om "såna som jag"

pulsen är inte så jättehög, 88. men den känns som mer.