Han har under eftermiddagen blivit flyttad från intensiven ner till ortopediska avdelningen. Så skönt, för stämningen är så tryckande på IVA.
Han har frakturer på båda underbenen, varav det ena är brutet på flera ställen, benet hade gått genom huden. Så nu har han ett stag som håller ihop det hela. Sen väntar en ny operation om några dagar.
Vänster hand har också blivit gipsad.
Ryggkota T9 är bruten, sa de. Deras exakta ord var att han hade brutit ryggen.
Och då kände jag genast en panik strömma genom kroppen, men hon lugnade mig fort med att han kunde känna och röra på sina fötter.
Och tydligen var det så fint att de behövde inte operera ryggen utan han ska en korsett för att hålla allt på plats. Mao har han stora begränsningar på att röra sig nu. Han får helt enkelt inte.

Dagen idag har varit hektisk. Det började med att vi åkte in till IVA och träffade honom och hans läkare. Sen for vi till hans jobb för att lämna nycklar och hämta hans kläder och bilen.
Där fick vi prata en del med personalen som givetvis var omskakade av händelsen.
Jag blev även visad platsen där det hade hänt.
Där låg pallarna med frigolit och cement som han fått på sig, och en hel del blodfläckar. Detta får inte röras förrän polisen gjort sin utredning.
Sen körde jag bilen till Lund för att gå på en föreläsning (som var helt meningslös för jag tog inte in ett dugg).
Efter den var slut vid ett gick jag upp till pappa och fick träffa sjukgymnasten och ortopedläkaren som berättade att han skulle få flytta ner till ortopeden istället.
Pappa är så drogad att han mest slumrar till hela tiden, så de fick berätta en del för mig så att jag sen kunde återberätta för pappa.
Sen for jag till hans hus och parkerade bil och fixade post innan Jesper hämtade mig för att köra in till sjukhuset igen.

Nu har han eget rum, med tv. Och äntligen behöver han inte ligga blixtstilla utan får lova att hissas upp ihela 30 graders vinkling på sängen. Vilken lycka!

Men nu är jag såtrött, så trött. Somnade i soffan av ren utmattning.
Min telefon har aldrig gått så varm som idag. Känns som om jag pratat med halva jordens befolkning. Fastän det bara rört sig om fyra fem olika personer. Men vid varje nytt besked så blir det ny rundringning.
Nu är jag trött...