Min pappa är hemma igen och tyckte att det skulle bli skönt. Men nej, idag har han beslutat att han ska in till ett korttidsboende veckorna fram till han får stödja på båda benen.
Sjukvården i kommunen ligger tydligen 6,5 miljoner back och det går ut över patienterna.
Ska inte rabbla upp alla anmärkningar som vi sett, men sen i fredags är de uppemot 10 st. Sorgligt. Det är tur att hans tjej Ulla är där mycket och sover där om nätterna för annars hade det varit katastrof. Jag försöker vara där så mycket jag kan, imorgon får jag skippa skolan för att vara där då han ska bli flyttad. Har en hel del att meddela dem...
Suck, man kan ju få ångest för mindre.