Syrran ringde igårkväll. Hon hade varit inne hos pappa på kvällen och han fick ytterligare blod då. Han var irriterad, uppgiven och ledsen på samma gång.
Men efter någon halvtimme så hände någonting. Han vände som på en femöring och blev genast lite piggare och gladare och ville inte att de skulle gå, "det är ju så trevligt med sällskap".
Så det lät skönt.
För efter mitt besök innan på dagen så var jag helt uppe i varv och kände mig totalt förstörd.
Ska strax slå en signal och sen ska Jesper och jag in och hälsa på ikväll.

Annars så är det måndag, en vecka sen olyckan och jag måste ta tag i mina studier.
Så idag sitter jag och filar på min auskultationsrapport. Måste helst bli färdig med den ikväll. Hur nu det ska gå till.

Sen imorgon är det psykologi igen.
Tre veckor kvar, sen kan jag slappna av lite. Det behöver jag.