Sent i förrgårkväll hände något tragiskt.
Pappas särbo Ulla dog. I december hittade de en cancertumör i lymfkörteln under armhålan.
Fyra månader!
Jag är så arg, så frustrerad och så ledsen.
Det är fina människor som drabbas av detta elände. Varför?`

Jag har inga positiva erfarenheter kring cancer. De jag känner som drabbats har inte varit bland de lyckliga som kan kalla sig överlevare.
Min mamma hade gynekologisk cancer, mormor hade lungcancer och Ulla lymfcancer. Fina kvinnor alla tre.
Min mamma kämpade i fyra år, men för mormor tog det knappt ett år och nu Ulla fyra månader.
Hur kan en klump celler suga livet ur någon på så kort tid? Utan att man märker nåt innan?
Nej, jag blir så ledsen. Hon förtjänade inte detta ödet.
Ulla blev 62 år.