Nu har det gått några dagar sen sist. Jag har varit upptagen med en sjuk farmor. Jag är inne på sjukhuset en del för att vaka. Hon är väldigt sjuk nämligen. Så det har blivit så att jag har tagit morgonpasset att sitta hos henne. Så jag är där mellan typ nio och ett innan min föreläsning börjar, sen kommer pappa och avlöser mig. Sen går jag uppp igen efter föräläsningen. Det tar på krafterna att se någon nära så sjuk. I tisdags var det riktigt illa, hon kräktes blodoch det rann blod bakvägen. Då gav läkarna henne några timmar kvar bara men sen har det stabiliserats.
Hon ligger nu med syrgas och en slang ner till magen, det är inegn vacker syn alls, det skär i hjärtat. Hon är inte vaken mycket men jag tror att hon känner av om någon är hos henne, hon ska inte vara ensam tycker jag.
Det är lite jobbiga dagar nu, det känns...