Vi är nog högt i topp på "bästa-grannar-listan" nu. Vi var ute i trädgården när vi hör några ropa efter sin katt. Så vi går in och tar på oss våra regnkläder (för nu hade åskovädret börjat och regnet fullkömligt öste ner), och gick ut för att leta. Vi bestämde oss för att gå förbi deras radhus och då såg vi att de stod i köket så vi knackade på och jo, visst hade de fått tillbaka sin katt! Men de blev verkligen glada över att vi ville hjälpa till. För mig är det självklart då vi också tappat bort vår katt vid ett par tillfällen och då är all hjälp guld värd.
Vi känner inte många av våra grannar (läs: inga) men jag försöker att verka trevlig och hälsar alltid, men alla verkar så blyga?! Typiskt för kävlingebor