Jag har inte tid för något känns det som, inte sitta vid datorn iallafall. Den stackaren har inte blivit öppnad sen i lördags. Men idag har jag en hemma-dag och ska försöka komma ikapp, även mentalt. Det är ju november nu helt plötsligt och jag hinner inte med känner jag.
Torsdag och fredag ska jag jobba och sen är det helg. Nästa vecka är det skola, skola, ledig, jobba, skola. Onsdagar är ganska sköna att ha fria, speciellt när man blandar jobb och skola. Det ska bli skönt att få både csn och lön i slutet av månaden. Efter 3½ år utan annan inkomst kommer det kännas som deluxe!

Jag kan inte fatta att jag pluggat så länge... Ibland känns det som jag slösat bort dessa åren, och ibland känns det som att jag investerat i min framtid. Jag hittar inte balansen riktigt. Det går inte att komma ifrån att det är mitt "fel" att vi bor i radhuset fortfarande och inte i ett hus. Just nu känns det som om vi är fast här. Men jag kommer att bli klar! Jag kommer att dra in pengar! Vi kommer att kunna flytta till ett drömhus så småningom. Det tar bara längre tid för vissa... Vad säger ordspråket? "Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge" (?)